Lusseskuttet
Hoppning är inte våran starkaste sidan, vi övar och övar. Det är roligt och ibland måste barnen kasta sig lite mer utför. För att övervinna sig själva och ”titta det gick” eller dem stora sucken av lättnad.
Ridskolan anordnar en tävling varje år som heter Lusseskuttet i hoppning och är en klubbtävling. Alla som är felfria får en rosett.
Elin var tveksam länge till att vara med och när hon väl hade bestämt sig så fanns det bara en fyrbent kvar att anmäla sig på. Så lite mer snabbtänkt och bestämma sig till nästa gång.
Elsa har haft ett mål i höst och det är att var med på Lusseskuttet, bara ha kul och inga krav på att gå felfri. Elsa har varit med på ett par gruppträningar och även enskilda träningar. Av träning och mer timmar i sadeln så har det gett en tryggare Elsa i hoppning. Fantastiskt att kunna rida samma häst på sina ridskolelektioner, lyx! I lördags eftermiddag åkte Elsa ut till Akleja och myste och gick en promenad. Fixa ihop så allt fanns på sin plats, putsade utrustning och sig själv 😉
Söndag samling 8.30, det är alltid segt på morgonen i den här familjen. Inte det att vi går upp försent utan allt går långsamt oavsett när alla går upp. Något lite försent kom Elsa men det var första morgonen med halka om vi nu ska skylla på något.
Banan gick alla tillsammans med ridskolans personal, tydligt och fick en hel del tips på vägen om hur den bästa ritten kunde se ut. Banan var väl planerad/byggd och logisk, inte svår att lära sig, tyckte Elsa. Det blev dags för första start för dagen och så var klubbtävlingen igång. Elsa och jag stod och titta på dom första 3 så söta och duktiga. Elsa hade tema vitt, snyggt och en fin och taggad ponny. Två väl ridna rundor och vi hade roligt med en viss nervositet men som gick och hantera till något bra.
Stödet som vi vuxna ger vid sidan av, är vi Alla stolta över Elsas insats med tanken på den resan hon gjort med sig själv och livet i stallet, det här året.
Tack föreningslivet, arbetskollegor, ungdomsledare och HELA KRF!
