Känslor
Att det finns tankar om att bygga garage har väl kanske inte undgått någon. Det är många turer och ännu inte klart. Vi har då börja titta oss omkring för att hitta någon annan fastighet. Såklart kvar i Katrineholms kommun. Tittat oss omkring har vi gjort lite från och till i ca 2 års tid. Mer aktiva har vi varit sedan tidig vår. För 3 veckor sedan säger jag utav alla 34 hus på hemnet måste det finnas en fastighet som vi kan tänka oss att bo i?! Under den perioden dök en fastighet upp som vi var på visning på i somras. Då snubblade vi på målsnöre. Nu är det en ökning med 50 fastigheter. Bland alla dom 50 ligger våran fastighet ute för försäljning. Jag kan inte låta bli och tänka hur det ska gå. Vi tänkte börja omkring 2,5 så det inte skrämmer bort spekulanter och såklart hoppas vi på budgivning! Säljare och mäklare upplever att köpare är mer återhållsamma och svårare att få lån på banken. Får ge lite tid!
Att hitta vårt nya blivande hem har varit en bergochdalbana känslomässigt. Tänk, en andra chans, wow liksom! Oerhört tacksamma för det. Vi har kunna mötas och känna att båda är rätt så nöjda. Johan har ett hästjobb framför sig. Jag känner att vi alla har ett hästjobb i detta nu visning 4/11 och tömma vårat hus! Såhär i efterhand varför tog vi inte inflyttning efter jul och nyår…en sak är säker att det blir inget julfirande i detta hus för verken oss eller ev ny förväntansfull familj. Tror inte någon förstår hur mycket saker VI har! Vi kommer att passa på att rensa så söker du nått är det bara att höra av sig.
I torsdags få telefonen samtalet vid 11.30 (jag var hos tandläkaren) ringde upp efter att jag hade tanka! Jag gick igenom alla känslor på 1,5 min. Jag blev förvånad, paff, skrek, grät. Chocken har inte lagt sig än men får ta in lite i taget.
Fylld av tacksamhet.