Lusseskuttet

Hoppning är inte våran starkaste sidan, vi övar och övar. Det är roligt och ibland måste barnen kasta sig lite mer utför. För att övervinna sig själva och ”titta det gick” eller dem stora sucken av lättnad.

 

Ridskolan anordnar en tävling varje år som heter Lusseskuttet i hoppning och är en klubbtävling. Alla som är felfria får en rosett. 

Elin var tveksam länge till att vara med och när hon väl hade bestämt sig så fanns det bara en fyrbent kvar att anmäla sig på. Så lite mer snabbtänkt och bestämma sig till nästa gång.

Elsa har haft ett mål i höst och det är att var med på Lusseskuttet, bara ha kul och inga krav på att gå felfri. Elsa har varit med på ett par gruppträningar och även enskilda träningar. Av träning och mer timmar i sadeln så har det gett en tryggare Elsa i hoppning. Fantastiskt att kunna rida samma häst på sina ridskolelektioner, lyx! I lördags eftermiddag åkte Elsa ut till Akleja och myste och gick en promenad. Fixa ihop så allt fanns på sin plats, putsade utrustning och sig själv 😉

Söndag samling 8.30, det är alltid segt på morgonen i den här familjen. Inte det att vi går upp försent utan allt går långsamt oavsett när alla går upp. Något lite försent kom Elsa men det var första morgonen med halka om vi nu ska skylla på något. 

Banan gick alla tillsammans med ridskolans personal, tydligt och fick en hel del tips på vägen om hur den bästa ritten kunde se ut. Banan var väl planerad/byggd och logisk, inte svår att lära sig, tyckte Elsa. Det blev dags för första start för dagen och så var klubbtävlingen igång. Elsa och jag stod och titta på dom första 3 så söta och duktiga. Elsa hade tema vitt, snyggt och en fin och taggad ponny. Två väl ridna rundor och vi hade roligt med en viss nervositet men som gick och hantera till något bra.

Stödet som vi vuxna ger vid sidan av, är vi Alla stolta över Elsas insats med tanken på den resan hon gjort med sig själv och livet i stallet, det här året. 

Tack föreningslivet, arbetskollegor, ungdomsledare och HELA KRF!

 
 

...Baka en liten kaka...

..och så en till och bara en till...

November vart tog den månaden vägen? Annars tycker jag att den är lång, mörk och trist. I början av helgen kom minus graderna -3-5 det är inte så farligt men det känns.

 

Helgen har bestått av fikabröd, baka och paketera.  I torsdags kväll skulle vi hjälpas åt att packa till frilufdagen. Allt som barnen tog i inte den inte den heller😂 dom fick med sig köpe fika. Det hade varit en lyckad dag trots köpe fika. På eftermiddagen var det dags för bakbord. Det är ett populärt inslag här i Bie och det säljs fort slut. Rätt så skönt att det går fort för det är lite kallt. 

 

Bies årliga julmarknaden var i lördags. Marknaden har nog varit i 18-20 år. Jag och min familj har varit när vi var yngre och nu så har vi försökt gått ner till Bie brunn. För traditionerna vidare.

 
 

I år var det speciellt, Elsas klass var med på marknaden för att få in pengar till klassresa. Det såldes dörrkransar,godis strutar, fika bröd, fika fat. Alla i klassen var så hjälpsamma och duktiga. Händiga hantverkare vi har i trakten så mycket fint,välgjorda saker och en väldigt barnvänlig marknad.

 
Vi fick med oss lite små plock, citronkola, godis, keramik och denna stake.

 

Halt stopp Stanna tiden!

Alltså jag blir nästan rädd för hur fort tiden går! Att Elsa fyller 13 år det är galet men andra sidan är jag oerhört nyfiken på hur hennes utveckling kommer att bli. Det ska bli spännande att följa henne på vägen.

Allt kommer att bli bättre som att gå upp 10 minuter innan vi ska vara i bilen eller att äta när vi andra äter. Känner du ingen dig? Hon kan reta gallfeber på mig men som tur är faller det av mig i nästa sekund.

Morgonen började i stress men avslutades perfekt!