Våga fråga
Sitter här i sen sommar solen på trappen med en kopp kaffe i handen.
Mina tankar går till alla barn som har börjat skolan igen efter sommarlovet.
Minnen kommer upp när man sprang glatt till skolan igen som liten efter sommarlovet.
Pirr i magen, kanske ny fröken och någon ny klasskamrat.
Men så roligt att träffa alla igen, få höra historier och få berätta vad man själv gjort på lovet.
Och när man sprang hem för att berätta om allt det roliga man varit med om under dagen
Det är så det ska vara med en viss motgång så klart tycker jag för att man ska kunna utvecklas.
Men nu tycker jag att att man kan både se höra fler och flera barn som mår dåligt när det är dags att gå till skolan.
Gråt, oro och sura miner.
Visst det kan bero på mycket som ex
Sömnbrist, på väg att bli sjuk, osams med någon hemma eller utanför hemmet.
Men kanske bara är jag som vuxen och mamma som tänker så.?
Grunden sitter föräldrarna på barnuppfostran och hemmiljö och känner sitt barn bäst givitvis. Skolan förmår inte att uppfostra kommunens alla skolbarn. Vuxna behöver säga hur gjorde du det där, vill du visa. Se barnen, stanna upp och lyssna. Även öppna öron och ögon och våga säga ifrån. Är föräldrar för upptagna idag?
Tillsammans uppfostrar vi alls barnen och inte bara skolbarn.
Våga 😊 fråga
Väga 😊 säga NEJ till mobbning